Lycklig

idag känner jag mig lite extra lycklig.

Jag träffade min underbara sambo för ca 3 1/2 år sedan, de va kärlek vid första ögonkastet och vi träffades titt som tätt i 4 månader innan vi bestämde oss för att göra vårat förhållande officiellt.  Efter 8 månader var jag gravid. shit tänkte jag när jag såg plus tecknet på den lilla stickan.(jag gjorde 4 st bara för att verkligen vara säker)  jag ringde till Jimmy för att berätta den förhoppningsvis glada nyheten, men inget svar.... ringer igen, igen och igen men inget svar... tankarna hoppa runt i huvudet på mej "nu vill han inte ha mej, hur fan gör ja nu, ska ja va ensam me en unge hur gör man???? HJÄLP"

jag bestämmer mig för att gå hem till Jimmy och se om han är hemma. jag stövlar in och där sitter han framför datorn helt lugn. jag tittar på honom och vet inte om jag ska skratta eller gråta, tar bara fram plastpåsen med den lilla stickan i och ger honom.  -Nej fan va kul.  jag möts av ett stort leende och en jätte kram...

stressen och oron försvinner och jag kan koppla av... gött. ( de visa sig att de va fel på telefonledningarna den dagen så de gick inte ringa någon...)

9 månader gick och vi fick våran underbara lilla prinsessa 1 1/2 vecka för tidigt

Olivia kom den 21 April 2010 och var 47 cm och vägde 2775 g

 

vi var väl som föräldrar är mest, oerhört stolta men ändå lite nervösa inför livets stora prövning. men allt snurrade på bra och kändes toppen.

7 månade gick och jag slutade att amma "nu kan ja ta ett glas vin" och mer än ett blev de nog inte för när Olivia var 8 månader så blev jag gravid igen...

de va nyårsdagen och de kändes bara som de va något, tänkte att de kanske är lika bra att ta ett test eftersom de ska bli lite fest ikväll... SHIT IGEN.... graviditetsstickan visade ett plustecken, "va fan har vi gjort" va min första tanke...

jag gick ut till Jimmy som satt i köket, "titta" sa jag bara och höll fram en sticka med ett plus teckan på. Jimmy bara log, gav mej en bamse kram och sa att vi får åka till systemet och köpa alkoholfritt...

vi väntade de 12 veckorna som de är störst risk för missfall innan vi berättade något. Jag beställde en tröja till Olivia som de stod "STORASYSTER" på. Alla blev jätteglada...

de gick 9 månader och sen kom våran lille prins 2 veckor förtidigt

Albin kom den 1 September 2011 och var 49 cm och vägde 3180 g

Albin var/är så himla snäll så allt funkar toppen, de som är "jobbigt" är att de allt som oftast sover på olika tider så man hinner inte me att göra så mycket man tänker man ska hinna, men har väl lärt mig att släppa lite på de me...

Vi har årsdag den 6 December så vi har varit tillsammans i 3 år och 3 månader...  och förlovade i 2 år och 3 månader. så nu är vi i giftas tankarna, i sommar blir vi familjen....???? va ska vi heta i efternamn??? NYMAN eller BENDER? vad tycker ni???

 

hur som helst så känner jag mig som den lyckligaste i världen <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0