Mammaledig
Den första tanken när jag och Jimmy pratade om att ja skulle vara mammaledig var "va fan ska jag göra i ETT ÅR"
Olivia kom och man levde i sin lilla bubbla, allt var så underbart .swisch sa de så var hon ett halvår och man hade ju fullt upp. byta blöjor, amma, byta nerkräkta kläder, bada, städa, diska, laga mat...... listan kan bli lång.
så blev Olivia 8 månader och vi väntade vårat andra barn... allt kändes toppen, vi var ju redan inne i småbarns rollen så de kunde ju inte bli så mycket mer. eller?
Nu har jag och Jimmy 2 helt fantastiskt underbara och snälla barn och jag skulle inte vilja byta bort detta livet mot något. men de är klart att de är kämpigt ibland. När man "bara" hade Olivia så kunde man ju greja med saker när hon sov, men nu är de inte så ofta Olivia och Albin sover samtidigt, så man måste vara effektiv. idag är ett bra exempel. upp 7, käka frukost, mata barnen, få på barnen kläder, och gå iväg med Olivia till dagis. (jag undrar ibland va dagispersonalen tänker om mej så jag kan se ut på morgonen, osminkad, trassligt hår och ibland får man bara ta på sig jackan över pyjamasen) sen hem, tänkte att jag skulle dricka lite kaffe men Albin somna i Vagnen och då är de bättre att passa på att duscha
. jag hann inte mer än gå upp och sätta på duschen innan han vakna, ner igen för att hämta Albin, la honom på mattan i hallen med ett gäng leksaker. Fort in i duschen, när ja vänder mig om där ja står med shampo i håret så ser jag att Albin pötar sig bakåt mot trappan "fan" jag for ur duschen stängde grinden och la tillbaka honom på mattan. EEEEAaaaaaaEeeEEeEe han skrek för fullt, där ville inte han ligga. Jag tvätta av mig lite fort och torka upp vattnet från golvet. sen var det Albins tur för ett bad, trodde jag... Han blev hysterisk (bada har inte varit hans favoritsyssla de senaste gångerna) men ja fick tvätta av honom snabbt medan han skrek i högan sky, tog på honom kläderna och la honom i vår säng medan ja skulle ta på mej (då jag fortfarande stod i bara handduk) vänder mig om för att ta upp honom och gå ner för att äntligen dricka de efterlängtade kaffet, kräk säger ja bara...
de va bara till att ta av honom kläderna tvätta av honom med en våtservett och ta på nya kläder. "skit och inga byxor" (eftersom de är jag av någon konstig anledning som sköter tvätten och inte har hunnit tvätta på typ en vecka så fanns de inga rena byxor till lilleman) jag fick rota fram ett par undanlagda brallor som han kunde ha så länge. Jag lägger honom på skötbordet för att ta på honom byxorna, men när jag drar upp dem sitter de så tajt så när jag släpper över magen kräks han igen... så nu ligger han i en av hans body och ett par rosa tajts från Olivia...
Nu är de bara att byta om igen (inte konstigt att vi inte har rena kläder :P) och gå ner för att dricka kaffe. innan jag ska hämta Olivia om en timme. kanske ska försöka få på sig lite mascara me...
det är helt underbart att ha barn och det är verkligen en gåva att få dem, men ibland är de lite körigt, och jag är glad att jag inte är ensamstående, en stor eloge till er säger jag bara, det är bra gjort...
nu har jag varit hemma i 2 år och de är verkligen mer än ett heltidsjobb. men hade tänkt börja jobba till sommaren, så är de någon som har något förslag så är de bara att hojjta till...
